En månad har gått Januari 2011

Vi bor i en vit och kall värld, väldigt kall. Inte en dag på över två månader med temperaturer över termometerns minusgradstreck. Man blir en aning inåtvänd och ganska frusen ska jag säga. När man är ute på promenad och det blåser från fjällen då märker man tydligt att Skogen är fattigmans tröja. Det är ett gammalt talesätt som verkligen gäller än i dag, trots de allra mest utvecklade kläder mot kyla och vind. Kommer man in i skogen så känner man sig skyddad.

Skogens värld är vidunderlig, tycker jag. En del dagar är trädstammarna alldeles lila, en del dagar står de som svarta utropstecken. När solen silar ner genom grenverket kan man se älvorna dansa. Ibland är där mörkt och hotfullt, demonerna är inte långt borta, inte heller trollen.

På tal om troll, var jag ute och gick med en väninna. Vi var i mina hemtrakter, en sensommarkväll. Det hör till saken att de som färdas i bilar åt ett håll hade inte sett någon bebyggelse på över en mil. Jag sa till Birgit: ”Kommer det en bil nu, så tror de att vi är troll.” Strax efter kom det en bil, saktade ner och en man ropade till oss: ”Gå hem och lägger er jäkla troll!” Ridå! Gissa om vi övervägde att nästa kväll klä ut oss, men vi sa det behövs ju inte, de tror ju vi är troll ändå! Men håll med om att vardagen hade blivit roligare om vi haft svansar!

En del dagar är inte varken vardag eller helg roliga. Jag fick telefon från en kvinna som vi har fått ”ärva” av hennes morfar. Vi kallar henne för ”arveongen” med kärlek i rösten. Vi lovade hennes morfar att finnas någonstans om det behövdes och nu var det en sådan gång, när vi behövde lyssna.

De hade upptäckt en tumör i hennes rygg. Senare fick vi reda på att den var godartad, men innan dess! Det blev många ”tänk”, särskilt när man inte kan sova. Vi funderade hit och dit över hur det skulle bli för hennes ettåriga lilla dotter. Det blev ”omtänk” och ”tänk om”, hur och varför i långa rader. Men tack och lov så behövde jag inte ha hängläpp åt vår Herre den här gången. Han fick godkänt, men jag sa att man får inte skrämmas så där!

Ja, nu har vi lagt bort julen igen. Ett år till som kartongen med julsaker bars uppför vindstrappan. Tänk att alla julsakskartonger alltid är gamla, snöret fransigt och för varje år blir det en ny skavank på kartongen, snöret och mig! Innan jag lägger ner de små tvillingtomtarna i deras egen kartong håller jag dem i famnen och tackar dem för denna julen och säger välkommen nästa jul.

En kväll på senhösten, när jag var liten, såg min pappa en grå liten tomte sitta på drivbänksfönstren och dingla med benen. I dag är tomtarna bortrationaliserade, undanskuffade och hänvisade till omskolning. Inte kan de tassa omkring till korna i båset när det finns hundratals kor på gårdarna, där de vistas i stora stallar. Vad ska tomten göra där? Det finns nog ingen i dag, som Rydberg skriver; håller hans namn i ära. I dag sitter tomten i varuhus, skrockar och säger God jul på engelska och barnen ser honom som en sån där godisautomat. Kramar de honom så kommer det ut ett paket! Håhå jaja! Jag skulle vilja säga att tomtesurrogat det är så illa det kan bli! Tänk på tomten som går från visthus och redskapshus och känner på alla låsen!

Mitt ”lilla barn” Ida har fyllt 50 år! 50 år! Känns som bara en liten tid sen vi kämpade med en svår infektion. En sköterska på BB hade ett infekterat sår och Ida smittades och smittan resulterade i att hon fick böld efter böld. Det var när hon var ett år, som det var som mest kritiskt. Då visste vi inte om vi bara hade haft henne till låns, men det ordnade upp sig till slut. Under fem år levde vi med rädslan att mista henne, hennes pappa och jag. Var gång vi såg en böld, visste vi inte hur svårartad den skulle bli. Då kom det där ”tänkom:et” igen! Nu stod hon här innanför dörren efter tågresan och sa: ”Mamma det är inte roligt att bli 50 år!” ”Jag vet”, blev mitt svar!

Sen firade vi det hemska med blommor, paket, ballonger, mat och tårta!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *