En månad har gått April 2012

En månad har gått April 2012

Jag sitter vid köksbordet, skriver för hand, suddar, skriver om någon rad och när jag har fått ihop krönikan då blir det datorn nästa – datorn som min son Erik har lärt mig det lilla jag har kunnat förstå och ta åt mig. Ofta, ofta får jag ringa och fråga och då låter det så här: ”Det är något konstigt som kommit fram på rutan, Erik. Jag får inte bort det. En liten ruta till höger som jag aldrig sett förut. Hjälp mig!” ”Tryck där och sen där, får du se. Vips så är det borta och datorrutan ser ut som den ska. Varför kan inte min hjärna förstå?

Erik har förklarat hur jag ska föra över det jag skriver till en sticka, som jag sen fraktar till Ingegerd på förlaget. Den förklaringen skrev jag ner och den rymdes på fyra korta rader med bara ett fåtal ord.

Instruktionsboken hade flera sidor för samma sak. De böckerna är rena mardrömmen och är till för de som redan kan, inte för en teknisk idiot som jag.

En annan sak jag inte kan förstå är hur det i datorn kan finnas allt som jag har skrivit sen många år tillbaka. Vill jag ha fram någon text trycker jag fram den och hokus pokus kommer den. Otroligt, underbart och lättsamt. Det som är ännu mer otroligt är att det ju inte finns en enda bokstav i datorn, bara nollor och ettor. Är det sant över huvud taget? Erik säger att det har med magnetism att göra. När jag stänger av strömmen, så tycker jag att alla ettor och nollor skulle ramla ner på golvet i den där burken som kallas hårddisk, men icke. De sitter där de ska, men Erik har gett upp om att förklara för mig och ändå har han en ängels tålamod. Ibland när jag har bett om någon förklaring på något fenomen kan han börja förklara, tittar på mig och säger: ”Nej, jag får ta det på ett annat sätt.” Jag har förstått att det syns ganska väl att jag inte förstår!

Jag tittar ut genom köksfönstret och ser ett ungt par, nyinflyttade i huset snett mitt emot oss. Det slog mig i morse, när jag såg att de tittade mot oss, att de kanske tänkte att där bor det där gamla paret, som vi blev presenterade för. Helt riktigt. Men i våra tankar är vi inte ett gammalt par, inte heller fastän vi vet att vi är det. När vi var unga fanns ingen ålderdom. Vi levde som det här unga paret i nuet. Det gör vi nu också, men nuet nu och är något helt annat än nuet då. Hänger ni med?

Banken ska inte handha pengar längre! De ska bara hjälpa oss med våra bankpapper. Jag har inte många bankpapper, absolut inte mycket pengar, men det är faktiskt pengarna jag behöver. Tänk om våra förfäder vaknade upp och finge höra att de inte kan få ut några pengar på banken! Skulle de hänga med?

Vi var på ett PRO-möte med avdelningen Leva Livet härom dagen. Där föreläste en läkare om Socialstyrelsens nya drive om olämpliga mediciner för äldre. Något som heter Okloka listan. Ett litet häfte som handlar om vilka mediciner, som vi ska försöka undvika. Hur det kan bli om vi inte har koll på vad vi stoppar i oss. Där står att en enda patient hade 39 olika läkemedel föreskrivna! Läkaren sa vidare att läkarna är till för oss och inte vi för dem, att vi ska begära att få våra läkemedel genomgångna så det blir rätt. Men finns det någon läkare som har tid med oss och våra frågor.? De är ju nästan ihjäljäktade ändå, de har ju bara några få minuter för varje patient. En stressad läkare är det minsta vi behöver. Voltaire sa redan på 1700-talet ”Vi stoppar i oss mediciner, om vilka vi vet mycket litet, i kroppar som vi vet mindre om, för att bota sjukdomar som vi inte vet något alls om.” I dag finns så mycket mer sjukdomar och så mycket mer piller, som kan bli fel.

För många år sen, när jag bodde i Nälden, var jag pensionärsgymnastikledare och var på en kurs ner till Mora. Där sade vår kursledare ”Ät morötter medan det är nyttigt!” Visst är det så att i dag får vi larm på larm om allt möjligt. Ena dagen är salt farligt, andra dagen socker, ibland är smör jättefarligt och ibland rena undermedlet beroende på vem som talar. Vad ska vi vanliga människor våga tro på? Jag tror att äter vi lite av varje så mår vi nog ganska bra. Sen att vi rör på oss, våra kroppar är ju till för att röra på. Ska jag säga, som slirat från de dagliga promenaderna snart en hel termin! Av olika anledningar har det bara inte funkat, men nu måste jag ta fram fortspringningsskorna och börja promenera igen. Jag saknar bofinkens dragspelsdrillar och vårens små glädjeämnen och mina fyrfotavänners svansviftningar. Herbert har ju gått flitigare och har mött många av mina hundvänner. De hälsar glatt på honom och sen har de börjat titta efter hon som har hundgodis i fickan. Var är hon?

Herbert har börjat med trädgårdsbestyren. Han har krattat, städat bort gammalgräs, klippt ner gamla stänglar och blad. Ibland har jag sett att han stått och grunnat över någon växt och då har jag gått ut, då har vi varit två som har grunnat och inte kommer vi ihåg vad vi satt just där. Oftast inte vad vi har satt över huvud taget förrän det växt sig lite högre.

Första maj får hänga ut fasadflaggan och tänka på de som ordnade kvinnlig rösträtt, lagstadgad semester, mödravård, pensioner och barnavård, ja listan kan göras lång. De stred för ett rättvisare land, jämlikhet och medmänsklighet.

På tal om barnavård så ska vårt lilla Ollebarbarn döpas i maj månad. Han växer, charmar kända och okända precis som alla underbara barnbarn gör. En tanke som får avsluta det här är att måtte det gå honom väl. Jag sänder samma önskan till alla andra tandlösa charmtroll. Till alla ni som har ett barnbarn i närheten passa på att snusa på dem, för de växer ifrån oss i ett huj.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *