En månad har gått September 2012

En månad har gått September 2012

September har gått – och fort också! Det är tre månader tills att tomten kommer. När man var barn så var det eeevigheter till nästa jul, men nu hinner man inte ta ner adventsstjärnan innan den ska fram igen.

Nu har vi tömt trädgårdskrukorna, tackat för den glädje de gett oss. Det är Herbert som gör. Jag tillför ingenting till de göromålen, absolut ingenting. Jag gör ingen skillnad.

Ett nytt modeuttryck; att göra skillnad. För något år sen sa alla ”preciiis”. Sen kom ”typ”, typ. En av mina barnbarnsflickor sa en gång: ”Vi ska till typ Brunflo!” Det var nästan att gå typ för långt. Nu är det ordet skillnad.

Jag undrar hur ett samtal, som min farmorsfarmor hade med sina vänner kunde låta. Vad användes för ord och ordföljder. Vad pratade de om? Om mat för dagen, om svält, barnadödlighet och annat svårt, men det måste ha funnits glädjeämnen, annars skulle inte människosläktet ha orkat vidare. Modeord i dagens mening kunde ju inte spridas med den fart som de sprids med i dag, då det finns twitter, snatter, kvitter och annat lättfotat, som far omkring utan mikrofoner. Det skulle varit roligt att kunna höra ett sådant gammaldags samtal. Hur många ord från deras vokabulär är borta eller är oförståeliga? Så spännande!

Mindre spännande är att jag börjar få svårt att följa med i samtal, då flera deltar. Hörseln är inte vad den borde vara. De yngre säger: ”Men hur högt ljud har du på tv:n?” Jag tycker det är bra, men de säger att det är tur att vi inte bor i hyreshus, då skulle det bli klagomål.

Det blev mer uppenbart nu när vi träffade norska målarvänner några dagar i Ånn. Det skrattades, pratades och berättades historier på kvällarna. Jag kände mig mindre vetande, för en del uppfattade jag inte. Jag har inte svårt att följa och förstå norska, men om halva ord faller bort då är det svårt. Att inte höra poängen på en rolig historia och alla skrattar utom jag, då är det inte roligt. Jag får väl försöka att tinga tid för en hörselkontroll, men det är ju inte något akut så jag lär få vänta. Man ska vara frisk för att vara sjuk i dag.

Jag ska ge er ett lysande exempel på kringelkrokar. Jag skrev till min läkare om att jag ville ha tid för en undersökning för en del nya krämpor som jag inte vill ha, krämporna alltså. Efter nästan tre veckor kom ett svar. Det var undertecknat av min läkare, där han skriver att jag skulle beställa en telefontid med honom – men inte något telefonnummer. Jag fick gå till hälsocentralen och där fick jag en tid av en snäll kvinna i luckan. Jag fick en telefontid om 14 dagar. Nåja! Sen när jag tänkte efter, så tyckte jag att det ödslades med resurser i både tid och pengar. Kunde inte läkaren ha skrivit den tiden på det som skickades ut? Nej, först skulle han tala in ett meddelande, som en sekreterare skulle skriva ut. Det skulle sen skickas till min brevlåda via posten!

Nu låter jag som en ”klagFia”, men jag tycker att det handlar om logiskt tänkande. Jag hänger upp mig, ja, men inte obefogat. Tänk den som har svårt att leta i telefonkatalogen eller har svårt att ta sig till hälsocentralen!

Nu till min lilla följetong, den om Olle. Han visslar, 8 månader gammal. Jo, ni läste rätt, han visslar. Inte medvetet, men han formar munnen alldeles rund, sen andas han ut och in och då visslar han högt och riktigt! Kan ni se honom kuta runt i sin gåstol och vissla med lillmunnen. Det blir många härliga skratt runt honom. När han blir så stor att han medvetet skall vissla, då lär det bli lika svårt som det har varit för oss andra. En del lär sig aldrig. Hans farmor kan inte. Det låter lite på någon inandning ibland.

Vi har haft besök av Thomas, han som hade drabbats av så många sjukdomar på ett år. I augustikrönikan fanns han med. Nu stannade han till här, på väg från Åre till Stockholm. Han hade smickrat mig med orden att jag gjorde världens godaste kålpudding. Gissa vad jag bjöd på? Kålpuddingen var gjord på värme, kärlek och äkta smör, jag lovar. Kramarna vi gav varandra var utan smör men annars… När han for, frågade jag vems tur det var att skriva. Svaret blev: ”Det är du Margareta och du, skynda dig!” Nästa dag postade jag ett kort där det stod: ”Nu har jag skyndat mig!”, men i går stod ett riktigt brev till honom i hallen plus tre andra brev som skulle ut över landet.

Helgen har varit en brevskrivarhelg. Nu kommer jag tillbaka till farmorsfarmor. Hur såg deras brev ut, hur stavades det och hur var deras handstil? Det skrevs ju så vackert förr; sirligt och med penna doppad i bläck. Det var inte bara att knappa på och skriva ut.

Men du, sätt dig ner och överraska, kanske dig själv, men också någon annan som du inte har hört av eller hört av dig till på länge, med ett brev. Inte något långt brev, men några ord som kanske kommer i rättan tid för att rädda någon grå dag. Ett brev som säkert gör skillnad.

2 tankar om “En månad har gått September 2012”

  1. Tack Margareta! Ska försöka ta mig i kragen och skriva ett litet brev till dig!
    Du skriver så hjärtat blir varmt. Älskar att läsa det du skriver och nu ser jag fram emot att läsa dina böcker. Leif kommer till mig här i Visby i kväll och har med sig paketet från dig.
    Jag tackar från djupet av mitt hjärta redan innan jag läst för jag vet att du rör vid mig och får mig att både skratta och gråta varje gång.
    Kramar i mängd
    Marie

  2. Tack Margareta! Ska försöka ta mig i kragen och skriva ett litet brev till dig!
    Du skriver så hjärtat blir varmt. Älskar att läsa det du skriver och nu ser jag fram emot att läsa dina böcker. Leif kommer till mig här i Visby i kväll och har med sig paketet från dig.
    Jag tackar från djupet av mitt hjärta redan innan jag läst för jag vet att du rör vid mig och får mig att både skratta och gråta varje gång.
    Kramar i mängd
    Marie

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *