En månad har gått Oktober 2012

En månad har gått

Oktober 2012

Höststormen ryter eller vad det nu är den gör; lever om i alla fall. Vinden ruskar om träd och buskar. Den kvist som försöker tjuvhålla på sina löv för en ojämn kamp, men till slut så far ett efter ett i en yrande dans. En av grannens katt er jagar löv efter gatan. Jag trodde han var för maklig för att vara lövjägare.

Det har ju varit kulturvecka den här månaden och katten Tusse är kulturell, han har ett ovanligt intresse. Mer än en gång har han suttit på vår altan och följt Herberts handrörelser, när han står i ateljén och målar. Flera gånger har vi bjudit in honom, men han är sparsmakad med vilka han går på visit hos. Han tackar nej med att fly undan fort, fort. Mysig är han i alla fall.

Jag har nyss läst ut boken Bang om Bang. Det är Ruffa Alving som har sammanställt brev från sin mamma Barbro Alving till vänner och framför allt till dottern Ruffa. Breven har Bang skrivit när hon har varit skickad på uppdrag runt om i världen. Många gånger äventyrliga och framför allt farliga uppdrag. Det jag främst har fastnat för är Bangs språkbruk och hantering av ord, både de som fanns i hennes ordlista och dels rena självkonstruktioner. Vad säger ni om att hon skrev till Ruffa följande mening: ”Älskade lilla lortlåda!” En sådan underbar mening, med all den kärlek som kan rymmas i ett kuvert. Är meningen så hemgjord så tangerar den att få pris!

Jag tycker om de som hittar på egna ord och är lite respektlösa när det gäller det svenska språket. När det går an att skriva så, så visar det mycket var den människan befinner sig med sin humor och sitt lekhumör.

Jag är en mångårig prenumerant på tidningen Femina. Allt sedan den var en veckotidning med korsord och annat till nu när den är en glättig modetidning. Förr skrev Gertrud Zetterholm varje vecka ett mycket bra kåseri, Åke Arenhill illustrerade och de var ett nästan oslagbart radarpar. Så mycket skratt och igenkännade när tidningen kom. I dag har Femina växt ifrån mig eller jag från den, jag vet inte riktigt. Den har många glättade sidor med fina foton och ser ut som en modekatalog. Jag veeet, jag låter som en gnällkärring, men förr fanns små dikter, aforismer, tänkvärda funderingar, små tips, fina intervjuer och annat som intresserade mig. I dag uppfyller den inte mina önskningar om hur Femina ska vara för att vara tilltalande, så nästa år blir ett år utan Femina. Tyvärr, för den har följt mig i många år. Nu vänder den sig till yngre köpstarka kvinnor, vad jag förstår; en del uppslag med kläder, en vacker trådsmal mannekäng och kläderna kan ibland kosta 8-10 000 för en klänning, skor och eventuellt en handväska. Jag veeet, jag behöver inte köpa Femina, jag behöver inte köpa kläderna, och förresten kommer jag inte i dem heller för ibland är storlekarna 34-40. Så egentligen så ojar jag mig i onödan.

Nu slår det mig, att vi pensionärer kan få 50 kronor mer i månaden. Vad ska vi köpa för denna summa? Har någon kunnat räkna ut det? Tanken svindlar, 50 kronor! Jag tycker det är ett hån mot oss! Vad kan vi köpa för det? Jag har tänkt skriva till vår stadsminister och fråga hur jag rätt ska handskas med dem. Var jag gör de bästa placeringarna. Jag undrar också om han känner av om han tappar bort en 50-lapp, om han någon gång har letat lite extra om 50 kronor försvunnit. Undrar det. För en del kan det vara katastrof, sista mjölkpengen kanske. Förutsättningar är så olika för oss.

De här bonusmänniskorna behöver inte undra hur eller om deras löning ska räcka till nästa 19:de. Undrar hur det ska kännas. Det får inte bitas av någon tand alldeles oförhappandes, eller att frysen strejkar, eller att sulan släpper från vinterstöveln. För dem är bara att köpa nytt, men å andra sidan kanske de aldrig får glädjen av att spara ihop till något som de gärna vill ha, något de länge har drömt om; den vackra blå skålen, en mysig mjuk morgonrock att svepa om sig i höstmörkret, barnboken Hattstugan till barnbarnets julklapp. Den glädjen, finansminister Anders Borg, den skulle jag vilja att du skulle få känna en endaste gång. För det lovar jag att vi får göra med eller utan de där 50 kronorna.

På tal om glädje, som kan delas med andra, då kan det hända att vi blir skandinaviska i vår glädje. Jag drar mig till minnes ett år för länge, länge sen, när Johnny Nilsson vann SkridskoVM. Pappa brukade alltid lyssna på norska radioreportrarna, för de hade ett annat sätt att rapportera. De blev så lätt ”opp i hejsan”. Om jag inte minns alldeles fel, gick tävlingarna i Japan. Det gick dåligt för de norska skrinnarna och när Johnny Nilsson hade gått i mål som segrare i ett av loppen sa reportern: ”De ska jeg säge dere att än kan de åka sköjter i Norden!” Visst är det underbart, då var han inte norsk, inte svensk, då var han skandinav!

En annan glädje är min lilla följetong, den om lilla Olle. Nu kryper han runt, så nu är deras besök föregånget av svabbande av golv. Han får ju inte kommer utkrypande ur sängkammardörren som ett lurv. Ett nytt steg i hans liv, och till stegen är det inte långt, är att han börjar resa sig vid stolar och byxben och annat som verkar stadigt. Ett risgryn har vi sett skymta. Han börjar betrakta omgivningen med andra miner, mer fundersamhet. Förut var det idel stora leenden men nu finns det något mer, ett iakttagande och en medvetenhet som inte varit där förut. Medvetenheten inte bara kryper, den börjar resa sig och titta i längre perspektiv, upptäcka andra saker. Oj, vad spännande för Olle och för oss.

Nu har Herbert ”granrisat” det ömtåligaste i trädgården. Isen har lagt sig på den lilla dammen och där ser vi snöflingor som dansar när vinden tar tag i dem. Så länge isen inte är snöhöljd, så kan vi titta på de vita flingornas dans. Härom natten såg jag fullmånen spegla sig i den lilla isrutan. Det var nästan som om man väntade sig att få se ett troll i stenskravlet under tallarna, där i månskenet, eller se någon älva köra solodans där på isen. Jag fick nöja mig med månen den där natten. Fullmåne är inget bra sömnmedel ska jag tala om.

Kanske mina drömmar om troll och älvor visar sig för mig nästa fullmåne. Undrar hur det skulle kännas om det helt plötsligt står en liten silverälva utanför på gräsmattan en vinternatt. Händer det ska ni få rapport, jag lovar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *