En månad har gått Mars 2013

En månad har gått

Mars 2013

Ja, mars är till ända men inte kylan. Varje helg har det stått en meteorolog i TV- rutan och sagt ”Inom de närmaste tio dagarna kan vi inte se någon förändring, kylan håller i sig, vi får soliga dagar, men temperaturen kommer inte upp till mer än någon plusgrad på dagarna, nätterna kommer att bli rejält kalla.” Så har det hållit på hela månaden, inte ens fåglarna har börjat sjunga in våren.

Den här kylan speglar av sig i världen också. FN hade en resolution uppe på sitt bord om kvinnliga rättigheter och mot det förslaget var bland andra Ryssland, Egypten, Iran och Muslimska brödraskapet. En av dem hade sagt som motivation att världen kommer att förstöras om kvinnor ska styra! Men hur ser det ut i världen i dag?

I ett av länderna får inte kvinnorna sitta i framsätet på bilen, inte ens om hennes man kör, eller kanske därför! När får kvinnorna i det landet rättigheter att ta ett eget körkort? Att bestämma över sitt eget liv? Jag bara undrar.

Kylan växer i huvudet på den nordkoreanske härskaren Kim Jong-Un. I landet finns det oändligt med pengar till massförstörelsevapen men inte mat till hans svältande folk, men han ser själv rätt så välnärd ut tycker jag. Jag undrar om människor i Nordkorea hade svält ihjäl om det hade varit en kvinna som bestämt? I Nordkorea och Kina svälter folk och jag läste att vi svenskar köper mat för miljarder till påsk. Det smakar lite beskt om skinkan och äggen, tycker jag.

Mina tankar far högt och lågt, hit och dit, med det har ni väl vant er vid nu efter flera månaders krönikor.

En dag, när vi var på affären, hörde jag en man säga till sin fru: ”Har du tvättmedel?” Tänk om hon skulle vägra tvätta hans kläder för han har inget tvättmedel! Har han en susning om hur tvättmaskinen kan sättas igång? (Men kanske han kan laga den om den går sönder, det är inte en omöjlig tanke.)

En annan gång på affären kom det en man och lade en falukorvsbit i vagnen som hans fru sköt framför sig. Men, nej, han fick gå tillbaka med korvsnärten, det skulle inte vara någon korv där! Jag tyckte så synd om honom så jag hade kunnat sponsra den där korven bara för att. Det finns ”Bestämmare” av båda könen det är då säkert. Åtminstone i den lilla världen, i den stora världen är det mer ojämnlikt.

Jag har en fin liten historia från Norge. En av trädgårdsvännerna från Isfjorden var lärare och hade blivit sjukskriven för hjärtat. När han hade varit borta från skolan ett tag, ringde lokalvårdaren en kväll och sa: ”Kan du komma hit en stund ska du få se”. När han kom in i salen, pekade hon på tavlan och sa: ”Läs!” Där hade hans klass skrivit: Gode Gud ge oss Torgeir tillbake! Han kunde ju ha fått en hjärtinfarkt till! Han berättade detta och var både rörd och glad.

Anitra, flickan som håller ögonen på ovanliga, annorlunda ord åt mig, hade komponerat ett alldeles eget ord. Nödvändbart – ett ord som jag tyckte var klurigt och som jag kan ta till när det är nödvändbart med något annat än det jag tänkt mig. Då kommer jag osökt att tänka på Mats, som när han var liten så sa Otänksamt. ”Åh mamman nu var jag otänksam! ”Visst var det ett bra ord eller hur?

Jag fortsätter i ordlådan. Erik kunde inte säga ensam, när han började prata. Det blev esmand. Det var svårt att motstå när han sa: ”Ska jag sitta esmand här jag?” Nog säger det allt.

När jag håller på med pojkprat, så går jag över till min minimi-följetong om lilla Olle. Faster Ida har varit hemma från Stockholm, så vi har träffats mer än vanligt. Hur ska jag kunna beskriva det som jag såg på påskaftonskvällen, hur ska jag rätt kunna återge Olles och min sinnesstämning? Olle satt i sin pappas knä, ombytt för natten i en grönmönstrad pyjamas så där lagom kvällstrött och alldeles mjuk. Pappa drog upp benen på Olles pyjamas och drog med fingrarna bara dunlätt utefter hans ben. Allt stannade hos Olle utom hjärtslagen. Han blev alldeles stilla, ett svagt leende, halvslutna ögon, blicken långt i fjärran och upp ur strupen kom det små, lätta utandningar med det svagaste ljud son ni kan tänka er. Bara hjärtslagen och det där väna ljudet hördes, de ljuden fyllde våra hjärtan. Hur många ”farmorar” får uppleva något sådant? Hur många pappor ger sig tid att mjukas? Det finns barn som omges av värme och lätta, lätta beröringar, det finns barn som får leva i kyla. Livet kan vara ”ojättvist” redan från början.

Den här månaden har jag ”kostat på mig” en underbar bok. Vildhjärta heter den och är skriven av Maria Westerberg. Hon har skrivit och täljt till alla konstiga figurer av pinnar och trädbitar som har kommit i hennes väg där på hennes skogsvandingar. Boken är en Kär Lek mellan Människa och Skog skriver hon. Om en figur som ser ut som ett får, skriver hon Älskade Ullskling, du markens milda moln. Kan det bli vackrare sagt om ett får; markens milda moln. Jag blir lite avundsjuk, hon formulerar sig på ett sätt som jag skulle vilja göra. Hon ser alla dessa figurer, använder sin kreativitet för att ge dem ett eget liv, i en fantasivärld som ger mig en dimension till där jag får vara med. Glad är och blir jag av hennes framfart mellan pinnar och träd på upptäcktsfärd i de värmländska skogarna, där troll och annat dväljs.

Jag har varit och läst dikter vid två årsmötesparentationer. Det glesnar i min egen generations bekantskapskrets. Det är faktiskt så att vi måste ta till vara de stunder som bjuds oss, försöka leva fullt ut efter ork och kraft, glädjas åt barnbarn, åt tödropp på solsidan, försöka leta fram julrosen under snön. Livet går vidare. Även om röster tystnar, så kommer det nya in i vårt liv. Både unga och äldre röster som berikar, bara man ger sig tid att njuta, lyssna, läsa och se det andra vill dela med sig av.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *