En månad har gått Maj 2013

En månad har gått

Maj 2013

En liten tid

Blåsippan

har lånat himmelens blå

hämtat ner den till jorden

en liten tid

vårens tid.

Vitsippan

har lånat snöns vita,

ger oss en annan snö

en liten tid

vårens tid.

Bofinken

har lånat glädjens toner,

hämtar dem ur sin strupe

en liten tid

vårens tid.

Rännilen

har hämtat sitt porlande

från bäcken, att locka oss med

en liten tid

vårens tid.

Kabbelekan

har lånat solens gula

ger oss sin solvärme

en liten tid

vårens tid.

Sköna maj, nog är den skön där den skira grönskan nästan gör en andlös. Inramad av milda vindar, så vill man skrika det stora vårskriket, det bara bubblar i ens bröst. Man kan nästan sprängas!

Men inte kan vi ställa oss och skrika, när vi är på väg till avslutningen på akvarellgruppen – avslutningen av vårterminen, det går inte för sig. Om vi skulle göra det, så skulle det följande dag vara en rubrik och text i tidningen med följande lydelse: ”Äldre par i Odensala fick i tisdags hämtas av polis i närheten av kyrkan, eftersom de hade stört ordningen. Polisen, som genomförde bortförandet, sa att de hade hävdat att det var vårglädje som det berodde på.

Många har reagerat på ungdomars framfart i förorterna till Stockholm – är rädd att det är äldre s.k. ”kompisar” som har lockat de unga att utföra dåden; att egga dem med att de ska hämnas på samhället, att de har rätt att reagera! Unga kommer att förstöras för all framtid. De kommer att få det ännu svårare att komma in i samhället. Det är så tragiskt, för vi har så mycket fin ungdom som sköter sig, men ingen ser dem. De fungerar som de ska! Så känns det ibland, men hur stor procent eller hur liten procent är det som missköter sig? Det är de som syns och hörs och väsnas mest. Så skulle det vara med mitt vårskrik också!

Jag måste fortsätta att ge månaden maj mitt beröm. Nu är dammen och bäcken i trädgården i farten med att porla och att bjuda alla fåglar ett vårbad. Jag kan inte ens missunna skatorna den lyxen, trots att jag inte gillar dem. Det är en vacker fågel, där det svarta glänser i grönt när den sitter i solen och torkar fjädrarna. Jag har svårt att tåla dem, sen jag såg en skata med en talgoxeunge i näbben! Jag vet att naturen är hård, men jag blev ledsen, det var ju ”mina ” talgoxar!

Herbert har rensat och skurat dammen och bäcken för att det ska kunna porla. Han har kommit in gång på gång och varit arg: ”Jag måste vila!” ”Jag orkar inte!” Det som var en barnlek för något år sen, är betydligt jobbigare i dag. Nu blir det paus på paus. Jag försöker trösta med att det är många i hans ålder som inte tar sig ut i trädgården över huvud taget, men inte hjälper det honom. Han blir i alla fall ledsen och arg, när han inte orkar. Fullt förståeligt, svårt att acceptera.

Ledsen och arg blev lilla Olle, när han var hit på Farmors dag. Vi har några låga skåp i köket och han plockade ur nycklarna. Sen när han skulle prova att få i dem igen, så visade det sig att livet innehåller en del besvärligheter. Hans motorik räckte inte till riktigt. Han försökte flera gånger och till slut blev den lille mannen arg och frustrerad. Hela Olle skakade. Då hjälpte farmor till, men vad var det för hjälp när nycklarna plockades ut igen för att bara trilskas. Det blev rundgång på frustrationen. En lek som frestade på en liten man som ville mer än hans händer mäktade med. Men kramade farmor det kunde han. Hårt.

Jag har tidningen Vi läser. Till redaktionen hade ställts en fråga om vilka böcker man skulle kunna tänkas ge till en konfirmand med temat: Böcker för livet. Vilken underbar konfirmationspresent! Fundera över vilka böcker som du skulle köpa till en konfirmand.

När jag tänkte på konfirmation, då var minnet i trim, då glömde man inget. I går ringde jag en vän, Majt, och skulle fråga om en sak. Jag fick inget svar och i dag kommer jag inte ihåg vad det var jag skulle fråga om! Inte en susning! Håhåjaja.

Gammal och glömsk kan jag skriva på mitt visitkort. Erik, min son som bara är hälften så gammal, kom på Mors dag och stod innanför dörren med en blick som hade hamnat i fjärran och så sa sen: ”Morsdagspresenten ligger hemma, mamma!” Tröst för ett mammaminne, som inte är det bästa.

Vi har varit på en konstrunda och tittade på en ung tjejs broderier. Det gav mig glädje. Jag själv älskar att brodera och har broderat av barnbarnsteckningar, som Anton gjorde, när han var liten. Det är en idé till en konfirmationspresent, för det finns säkert huvudbeningar och prinsessteckningar i någon byrålåda. Sätt igång och sy stygn som ingen sett förut. Jag lovar att det öppnar sig en helt ny värld. Lycka till.

Jag skrev för någon krönika sen om en väninna, som hade drabbats av cancer. Jag vill bara tala om att vår brevväxling fortgår med alla möjliga, tänkbara och otänkbara, perspektiv på glädje, sorg och funderingar – fem, sex A4-ark varje gång med de allvarligaste, tokigaste tankegångar. Mitt uppe i gifttablettsätandet gjordes ett 14 dagars uppehåll, hon for på sina drömmars resa till Egypten, till pyramiderna! Med påse på magen! Pust och stön for genom mitt huvud, när jag fick reda på den vilda tanken, men jag har fått brev sen hon kom hem och resan hade varit underbar. Hon hade hela sin familj med som hade stöttat och hjälpt. Innan hon for skrev jag att jag skulle vara med i mina tankar, skulle hålla i och springa bredvid. För den bedriften har hon tackat med ett änglakort, där ängeln talar ängelska! Det finns inga hinder eller barriärer för våra brevtankar, så berikande kan det vara att få och att skriva brev i kuvert med påklistrade fina och roliga bilder som associerar till brevets innehåll. Ingen kan läsa, bara vi två. Våra tankar sker inte öppet på en skärm, ingen ser vad vi känner och tycker. Fram för posten och frimärken och hemligheter!

Det här blev en krönika över glädjen av att få uppleva maj än en gång. Den bär oss mot sommaren även om vi ibland inte orkar klättra mer än halvvägs på våra personliga pyramider.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *