En månad har gått December 2013

En månad har gått

December 2013

Inte bara en månad utan ett helt år avslutas i natt. Vi går över tröskeln till 2014, kikar lite försiktigt in och undrar vad som ska bli av detta nya. Vi vet att det är mycket som skall och kan hända. Hoppas att det positiva kommer att ta överhanden.

December har varit långt från vinterlik. Stormar som harruskat om skogar, byggnader och människor. Varmgrader, regn och halka.

På juldagens morgon satt jag vid köksbordet och tittade ut. Plötsligt kom det en människa svischande förbi jättesnabbt. Vad hade hon fått i julklapp, tänkte jag. Vad åkte hon på? Strax efter kom det en man och ett litet barn, alla åkte! Men på vad? Jo, skridskor!!! Skridskor på gatan! Kvinnan gjorde varv på varv i en väldans fart och med ett ansikte fyllt av glädje. Efter sig hade hon en pulka med ett litet barn, som storskrattade av fartens tjusning. Det är inte alla förunnat att se något sånt. Jag var glad länge efter deras ”tilltag”. Det tog ända tills annandagens middag innan vi fick sand. Då var de skridskoåkandes glädje grusad, men vi kände oss lugnare. Förut var det spännande att gå bara till grannens.

Nu till mina följetonger. O-O, som Olle kallar sig, har upplevt sin andra jul. Spännande med tomten, som kom utanför med lykta och klappar. Paketen blev fort papperslösa och innehållen inspekterades. Tre julaftnar har han fått den lille. En hos oss, en hos Farfar i Nälden och sen åkte de till Mormor och Morfar i Småland på juldagen. Resan gick bra, men väl framme så slog den där vinterkräksjukan till. Vem har hittat på ett så hemskt ord, men det säger ju med full tydlighet vad det är frågan om, och han har varit väldigt dålig. Han som skulle få träffa sina kusiner och Ulrica sina syskon. Det blev platt intet. Så kan också tillvaron te sig, tyvärr. Det drabbade Olle, Mats och morfar Sylve. Killarna blev dåliga och tjejerna stod emot. Tala om det starkare könet!

Över till nästa följetong, till Gränna och Elisabet, hon som sakta men säkert återfår krafterna. Jag har räknat igenom hur många brev det har farit mellan oss under det här året. Håll i er, vi har skrivit 30 brev var under året! 30 brev på 5-7 sidor varje gång! Vad vi har skrivit om? Jo, det har varit upplevelser, funderingar från barndom till nu. Elisabet har skickat reseskildringar från Egypten, brev från Onkologavdelningen, undersökningar och glädjerapporter. Jag har skrivit om Jämtland, hennes födelsetrakt, om gemensamma bekanta, om uppförs- och utförsbackar. Blommor och bin. Om människor jag har mött och människor som jag saknar. Vi har brevpratat i många timmar om ditten och datten. Vi har hållit vänskapen varm med våra ord. Så gör som oss, skaffa er brevvänner. Det är otroligt roligt. Ni som läser den här bloggen känns som mina brevvänner också.

Jag har samlat vackra, härliga, tokiga och hemska tidningsurklipp under kanske 20 år. När jag sänder iväg ett brev, så tapetserar jag det med bilder som passar till mottagaren eller som associerar till brevets innehåll. Ett exempel är när Elisabet skrev om att hennes fötter blev illa åtgångna av cellgiftsbiverkningar. Då hade jag för många år sen klippt ur en bild av två fötter där tårna hängde som långa slangar framför fötterna. Reklam för något undermedel, när man hade trötta fötter. Det urklippet passade då! Behöver jag tillägga att både Elisabet och jag har jagat hennes cancer med humor och skratt många gånger. Jag använder använda kuvert och limstift. Det gör väldigt lite för miljön, men många kuvert blir snart ett träd! Jag kan inte rädda regnskogen ensam, men jag gör det jag kan. Vi ska vara rädda om vår jord. Harry Martinsson sa en gång: Det är ont om jordklot. Så sant, så sant. Ida fick i år i julklapp ett bidrag till Smile, de som opererar missbildade barns munnar och ansikten i Indien. Det känns som om man bidrar lite där också.

När jag tittar ut, så ser jag dammen. Just nu är det is och snö på den, men den har varit isfri flera gånger i december. När det var fullmåne sist, då var det så att månen speglade sig i den lilla isbiten som är vår damm. Väldigt stämningsfullt och vackert.

Mindre stämningsfullt och mer skrämmande när stormen Ivar rev och slet i tallarna på baksidan. Det ven och skakade, pep i köksfläkten och hela kroppen gjorde ett smärtsamt motstånd mot allt som hette blåsenvär! Det har varit tätt på given må jag säga. Då tänker man på de ställen i världen som har varit utsatta för blåst av grövre kaliber. Hur det ska kännas när det bara förstörs omkring en. Hur det ska kännas när de återvänder till sina kvarter och inget finns kvar. Det är ju bara att ta Åkerbärsvägen och kvarteren runt som exempel, att man inte skulle kunna känna igen sig. Kanske du känner igen dina gardiner från vardagsrummet uppe i något träd, men inte var huset har stått. Vet inte hur många av dina grannar som är i livet, kanske inte finner igen dem dina ens. Arma människor. Ändå kan våra tankar bara nudda vid den rädslan och ångesten. Vi har ju inget att jämföra med.

Ja, nu närmar sig årsbytet och för några år sen, så var det sms:andet som korsade etern åt alla håll när klockan slog 24. Undrar vad som det tillönskas på för makapär i år. Sms är det inte, vanlig telefon är det inte. Kanske paddor eller instagram eller något annat konstigt.

Jag minns ett nyår för många, många år sen, när jag bodde i Nälden. Jag städade på Televerket och i det ingick städning på automatstationen. När klockan var vid tolvslaget, så gick vi till stationen och låste upp dörren till kopplingssalen bara för att lyssna. Ni skulle ha hört! Ett surrande och ett knäppande som inte kan beskrivas, för på den tiden kopplades samtalen mellan abonnenterna mekaniskt på något vis. Det lät. Om då hundratalet ”ringare” ringde till varandra, så blev det ett surr som i en bikupa, fast högre. Nu för tiden hörs det inte när man når varandra, syns inte, men man behöver inte ducka för meddelandena. De bara är där. Man får bara förundras. Lika lite som man vet vad det nya året innehåller, lika lite förstår man sig på alla nya saker, som finns att inte förstå sig på. Tur att det finns människor med sådana intressen och kunskaper som står till vårt förfogande när det krånglar. Om det då är stormar som förstör eller om det är jag själv som trycker på fel knappar, alltid finns det någon linjearbetare på Jämtkraft, Telia eller Erik när det gäller datorn. Hjälp finns. Mest överallt. För det mesta. Håll ut!

Om jag har hälsan, så kommer jag att fortsätta med mina funderingar 2014. När jag var ung, var jag så fundersam över att alla äldre människor sa ”Om jag lever och har hälsan” när det blev tal om något som låg litet längre fram i livet. I dag vet jag varför de sa så. Jag är själv där och vet så litet om framtiden.

Årets sista dag 2013.

2 tankar om “En månad har gått December 2013”

  1. Hej Margareta !

    Träffade din man när jag var ute och promenerade med Yarri … Vi hade en trevlig pratstund och jag fick då veta att du hade en blogg … Den kommer jag absolut att besöka …
    Hörde att du gett ut en bok och den ska jag köpa och läsa …

    Om du vill så är du välkommen att besöka min och Yarris blogg som finns på WordPress, den heter mariayarri …

    Där skriver jag om hur det är att vara anhörig till föräldrar med demenssjukdom … Men för att det inte ska bli alltför tungsam läsning så har Yarri fått halva bloggen där han skriver ner sina tankar och funderingar …
    Jag är ju intresserad av foto så jag lägger in mina egna naturbilder eller bilder på Yarri till texten …

    Jag hoppas att vi kan ses snart, Yarri saknar verkligen dig ! …
    Mvh Maria

  2. Härliga Margareta, nu har jag besökt dig på ” margaretatankar” tack för tipset! och tack för att du delar med dig av dina tankar
    Kram Mary

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *