Julbrev 2014

Go vänner när och fjärran.

I slutet av fjolårets julbrev skrev jag ”snart sitter jag och skriver nästa års julbrev” och det är just vad jag gör i dag den 10 december 2014.

Jag kan inte påstå att jag är mindre efter än jag var i fjol. Tiden och orken räcker inte till för mig alls. Har jag en sak att göra en dag, så är dagen snart afton.

Jag ska väl försöka att avge vår verksamhetsberättelse för vårt år. Jag tänkte passa på att tala om för er som kan leta igen mig på ”nätet” finner mig som www. margaretatankar.se. Nästa år kommer det att vara så, att ni som kan, får hämta upp ert julbrev från den bloggen. Och nästa år, och nästa år ………… Så länge jag hänger med vill säga. Ingen kan i alla fall tycka att jag inte är ute i god tid. Nu till året som har gått.

Lille Olle har snart nått tre år. Det är så mycket värmlänning i den lille krabaten. Det lyser i hans ögon och han är en liten spelevink på många sätt, må jag säga. En dag bad vi Gösta Brandt, vår vän, att komma och spela och sjunga barnvisor med Olle. Sagt och gjort. Det blev en magisk stund. Olle tog till vara och lagrade vad han hörde och såg, en del kände han igen. Dagen därpå, när han kom till förskolan, letade han igen gitarren och sen var han Gösta Brandt hela dagen! Han hade sjungit öronen av personalen. De var lättade, när han for hem. Han ”skajpar” med sin faster Ida i Stockholm varje söndag och det är skojsigt värre. En dag för ett tag sen berättade Olle att mamma har en bebis i magen. Glädjescener utspelade sig i vårt kök. Tänk att…………..

Ida åker hem till oss gamlingar, men vi har börjat förstå att kanske det kan vara Olle som drar också. Verkar så, men det ska i alla fall vara vaniljehorn och revbensspjäll alldeles som vanligt. Det känns skönt. Precis som alla korsord, som jag har lagrat sedan i somras; allt jag inte kan, det brottas vi med när hon kommer. Ibland blir timmen sen ska jag säga. Det är ju så attans roligt att sitta där med varandra med våra uppslagsböcker och lexikon och lyckas. Det ska ju gå att söka på datorn, men då är de ingen sport längre, tycker jag. Det är surt, sa räven!

Från datorn till teven. Har ni tittat på Neil Oliver? Skotten som går omkring i Englands och Skottlands underbara landskap och berättar om gamla döda kungligheter och deras krig, så jag, obotlig när det gäller historia, blir alldeles salig. Det är inte ämnet precis utan hans dialekt. Han skulle kunna tala dag efter dag. Jag skulle lyssna men inte förstå ett jota av vad han säger, men lätet mina vänner, som han låter.

Låter är det en till som gör. Lars Lerin. Han låter på värmländska sô gôtt sô gôtt! Målar som en Gud eller två! Har ni sett boken Naturlära? Om inte, låna den eller ännu bättre köp den, önska i julklapp, så att ni kan lägga fram den och njuta en bild per dag och glädjas över hans vackra språk. Han har allt den mannen.

Jag måste få berätta om ”vår” präst här i Odensala, Helen, som är överraskningarnas kvinna. Den här hösten har hennes gudstjänster vilat på ordet Livsrum. Hon har tagit oss med på en vandring i vår kropp. Hon har predikat om bland annat hjärtat, hjärnan, inälvorna, händerna och fötterna. Nu innan jul kommer det att bli livmodern. Det har varit en intressant vandring, Hon gav mig en utmaning – att skriva en dikt till varje gudstjänst. Det har varit intressant och nyttigt att gå utanför sitt eget tänkande, att få uppgifter som stimulerar, det mår man bara bra av. Men att skriva om livmodern………… kanske ändå att det ska gå. Jag är så glad att Helen finns. Hon är en positiv medmänniska som jag behöver ibland.

Herbert strävar på i vår trädgård. Nu har vi försökt att börja tänka i stoooora växter som kväver ogräset, så inte jobbet blir för tungt. Herbert blir inte yngre heller. En muskel i höger överarm har gått av och ligger som en knöl i armvecket. Han ser stark ut säger han! Men det är begränsat vad han orkar. Så nästa år kommer det att bytas ut en del växter, men som tur är har vi vår Mia som strävar med oss. Hon knådar, ställer till rätta och är snäll. I våras fick jag en skada i nacken och det var riktigt ont. Jag äter tabletter för nervskador och den hjälper ganska bra, därtill Mia, så orkar vi en bit till.

Skador går att hjälpa, men cancer och ålder rår vi inte på. Vi har mist Edit, min allra goaste vän från Nälden, som skulle fylla 93. Å, vad jag saknar henne, så och min barndomsvän Birgitta, som bara blev 72 år. Hon får inte berika oss mer med sitt glada skratt. Målarvännen Ruben och arbetskamraten Lennart finns inte längre heller. Det tunnas ut bland vänner och kära, när man blir äldre.

Men, för en del så finns det både bättring och hopp. Jag berättade ju om Elisabet i Gränna i förra julbrevet. Vi fortsätter att sända låååånga brev mellan oss. Med snigelpost! Hennes påse på magen är borta och läkarna ger gott hopp om att det ska gå vägen med hennes cancer. Att den ska hålla sig borta. Hurra! Men jag törs inte ta ner mina böneremsor i trädgården. Jag bytte till klarare blå när sommaren kom. Herbert säger, att snart kommer någon att fråga varför vi har snitslat, när det är sommar. Då svarar jag: ”För Hälsan och för Elisabet!” Det är inte konstigare det än alla konstiga böner som jag har bett detta år. Jag har vädjat, nästan hotat, köpslagit om jag gör det så kan väl du Gud göra det ………etc. etc. Jag har en väninna som säger: ”Dä ä måån i!”

Barnbarnet Anton och hans mamma har besökt oss. Han är en glad fyr som kommer till oss några dagar varje sommar. Den stående favoritmaten är makaroner och stekt falukorv. Yes! Farmors hembakade matbröd, favorit också. Yes!

Charlottenbergsfolket, Mats och hans mamma, i år 87 år, lika pigg och glad, besökte oss. Hon klev ur sportbilen som en raggarbrud med solglasögon och sjalett precis som i fjol. På samma gång hade Ida semester, så da ble dä mycka värmlandsprating. Mycket historier, glada skratt och kramar.

Herbert har haft hand om akvarellmålningen i kyrkan ett år igen. Tio år har det målats och många är de alster som vi har kunnat hänga upp på vårt galleri i kyrkans vestibul. I år har deltagarna målat bilder till körens minnen från ungdomsdagar. Det blev en fin utställning som också mynnade ut i ett häfte med bilder och jag översatte berättelserna till lyrik.

Vi har haft val, svenska folket har sagt sitt, men vad blev det av det? Jo, Sverige Demokraterna fick en vågmästarroll, men de har missförstått det hela, de stjälpte alltihop! Jag såg en norsk dam på tv häromkvällen som var livrädd för all denna främlingsfientlighet som poppar upp över allt. Hon såg brunskjortorna bakom hörnet, sa hon, hon som visste och hade varit med om! Bevare oss väl för de gossarna.

Naturkatastrofer, mord, rån, årslöner på 29 miljoner (!), värk, muskelbristningar, hårdare samtalsklimat partier emellan, snöbrist, 100 olika sorters tandkräm, våldtäktsmän och låga pensioner, men trots det, så får vi glädjas över att snart blir det ljusare, över ”lill-Ollar” humlesurr, grusbilar, adventsljus, vackra frimärken och vänner. En härlig tankegång från en god vän får avsluta vårt julbrev detta år.

Önskar er ett långt liv utan fler mörka dagar än vad som anses normalt!

Så ber vi att få önska er alla en God Jul och ett gott nytt 2015

från Margareta och Herbert

2 tankar om “Julbrev 2014”

  1. Jag kan inte låta bli att kommentera julbrevet med den dikt jag tillägnade er efter mitt besök, en vacker dag i somras. Dikten behandlar alltså inte detaljer i julbrevets innehåll. Den illustrerar snarare den anda som man uppfattar att ni står för, tillsammans och i kyrkan. Den bildar ett skimmer som bär, som lyfter smärta av fysiska ok och uthärdar världsliga eländen.
    Margareta
    och Herbert
    Jag mötte dem två alldeles egna individer förenade i estetiken åtskilda genom olika genrer samverkande i gemenskap De ser varandras alster förstår och vet budskapen underbygger fallenhet ger fokus åt detaljer i tolkning och uttryck
    Givande krafthämtning harmoni i tropiskt klimat porlande prunkande växtlighet Flytande vänligt samtal berikande och rofyllt

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *