En månad har gått oktober 2015

En månad har gått

Oktober 2015

Två månader till jul! Men ni ska
se att när det blir julafton, så har vi nog hunnit det som behövs. Tror ni inte
det?

Jag letade i mina papper en dag
och fann ett gammalt nummer av Värmländsk
kultur
från 2009 och blev sittande och läsa om Jörgen Zetterqvist. Han är
eller har varit bosatt i konstnärskolonin Racksta i västra Värmland. Jag vet
inte ens om han finns kvar bland oss. Han berättar i tidningen att han skickar
ungefär 200 julkort varje år. Bara det. Det är så att han ritar sina kort själv,
konstnär som han är. Det är arga tomtar, elaka tomtar, förlägna tomtar. Hans
värmlandshumor ger honom en outtömlig källa att ösa ur; till exempel den
förlägna tomten, som står med en enorm yxa i ena handen och världens minsta
lilla julgran i andra, eller tomten som har trumpet och en trumma på ryggen, som
spelar för fulla muggar och önskar Fridfull jul! Å vad jag får
hemlängtan, när jag läser om Värmland.

När jag läser mer i tidningen, så
ser jag att visan Lilla vackra Anna
är en värmlandsvisa. Det är Alstermark, präst i Karlstad, som har skrivet
dikten Till Anna. År 1862
gavs det ut ett dikthäfte på 16 sidor som hette Dikter passande nog.
Gunnar Turesson hade forskat i denna visas ursprung. Det var norske Alf Pröysen,
som gjorde visan känd här i landet. Jag bara citerar ur bladet, kan ju inte ens
sjunga, men jag kan läsa innantill i alla fall. Tack och lov. Men ni ska veta
att jag är avundsjuk på alla som kan sjunga. Tänk om…

Nu när jag ändå håller på med
läsandet, så vill jag citera ur en bok som heter Världens bästa citat om
böcker.
Inte visste jag att böcker har känslor, men Artur Lundqvist har
sagt följande: Böcker avskyr särskilt att ligga uppslagna i sängar tillsammans
med sovande människor.
Så det gäller att vara vaken, så man inte sårar
bokkänslor!

Att läsa om en bok är som att
träffa en god vän har någon annan sagt. En bok som jag kan läsa om och om igen
är Harriet Hjorth: Blomstervandringar. Ibland valda delar av den, ibland
från pärm till pärm. Om jag har oro inom
mig, om allt känns krångligt och bedrövligt, då är den boken min tröst. Jag har
gjort som man inte ska göra i en bok, jag har strukit under, kommenterat,
använt överstrykningspenna. Det är som om hon har uppmanat mig att göra det man
inte får! Jag var inte sen att haka på ska jag säga. Boken fick jag efter att ha
städat ur en lägenhet efter en man som hade avlidit. Jag fick den för många,
många år sen och jag kanske skulle tala om för dem att jag har mer glädje av
den boken än de kunde ana.

Annars har Herbert och jag
försökt att städa ur i bokhyllorna, men vad det är svårt! Man sitter fast i
böcker av olika anledningar. Jag har en serie om 5 böcker med titeln: Stilla
flyter Don.
Jag köpte dem, när jag jobbade på Håkanssons bokhandel i Sunne,
(Värmland igen!) och köpte dem på rea för en då billig penning.Inte har jag läste dem heller, men
kvar står de år efter år. Jag har tänkt att blir jag liggande sjuk så kanske…
men då är de månne inte särskilt uppiggande. Då behöver jag nog något
”glattigare”.Blomsterböcker, kokböcker,
konstböcker, romaner, deckare och sen allt annat har vi försökt sortera.

Hur många gånger lagar man något
ur en ny kokbok? Först och främst är det minst 50 olika ingredienser, som jag
inte kan stava till och än mindre uttala. Listan till affären blir jättelång.
Sen står jag där med en flaska det och en påse det som jag aldrig använder
igen. Jag är feg och rädd när det gäller att försöka, att pröva.

En krydda, som jag aldrig lär mig
tycka om, är koriander. Det smakar tvål/parfym bara jag skriver ordet! Timjan
är en till, den påminner om all hostmedicin som man matades med, när man inte
kunde försvara sig. Den kryddan kan jag tolerera till en viss gräns. Dragon och
persilja samt dill är väl favoriterna plus de vanliga salt och peppar. Ni ser
att det är inte några stora utsvävningar i mitt matlagningsjobb. Ja gör sô gôtt
ja kan. Ibland blir det riktigt gôtt,
ibland så där.

Nya recept ser goda ut men
avskräcker. Kanske jag är förlåten för det är ju det här med ålder. Det går
fortast med det man känner igen och blir billigare, det finns ofta hemma det
man ska ha.

På tal om mat så åt vi rotmos och
fläsklägg härom dagen. Det var inte fel alls, men hur många mammor i dag har
tid att laga sånt. Kanske barnen sitter där hungriga och sen inte vill ha. Då blir det att de tar det som är gångbart och ätbart och
går snabbt att laga. Minsta motståndets lag. Mänskligt, när alla är hungriga
och trötta.

Nu till Olle och Ebbe. Det är
lilla sjukstugan hos dem just nu. Hosta och snuva, som det nästan alltid är på
höstarna när det är förskoleålder. Olle och pappa Mats fick åka till Änge på
lördagmorgon. Jag fick följande redogörelse: ”Vi åkte till doktorn i morse, han
lyssnade på hjärtat och lungorna, sen lekte vi en stund, doktorn med, sen
lyssnade han igen och så fick jag syrgas.” Han hade fått inhalera något som
hjälpte. Den läkaren går omkring med en gloria, om ni tittar efter. En del
människor är bara sitt yrke. Med hela sitt hjärta! Olle säger att Ebbe är
snorig men skrattar ändå. Den lille krabaten börjar krypa när som helst. Ibland
bär det baklänges, motgångarna kommer tidigt för en del, men han är den
gladaste kille vi har träffat, han bara växer och ler.

Till nästa gång, så kommer det om
Elisabet i Gränna. Hon har haft främmande och inte hunnit skriva. ”Vi” väntar
på svar om hennes lungröntgen. Vi har haft telefonkontakt härom dagen, hon
skulle ut och se världen. Till Hongkong där en av hennes flickor bor och
verkar.

Jag läste i tidningen att
Allergiförbundet ville ha till en parfymfri vecka. Bra tänkt. Det kan vara
påfrestande om någon har varit frikostig med parfym. Då knyter jag återigen an
till Harriet Hjorths bok, där jag har strukit under följande rader: År 1770 kom
det i England följande lag: ”Om någon kvinna, av vilken rang eller yrke det
vara månde, vare sig jungfru, fru eller änka, efter denna lags tillkomst,
påverkar, frestar och lockar till äktenskap, någon av Hans majestäts undersåtar
medels viol- eller rosenparfym, smink, toalettvatten, löständer, löshår,
lösbröst, spansk ull, korsetter, krinoliner, högklackade skor och vadderade
höfter, skall hon undergå straff efter denna lag som nu gäller för häxeri, och
giftermål, ingånget under sådana omständigheter, skall förklaras ogiltigt och
upphävas”!
Inte ett ord om männens dofter, men de kanske var mer avskräckande
än lockande, eller är det så att männens frihet och makt var som vanligt inte
ens ifrågasatt, det var bara så det skulle vara. Jag undrar också vad ”spansk
ull” kan vara för att verka förförande. Är det någon som vet?

När man läser om förr, så har vi
kommit en bit på väg. Män som är ute och drar barnvagnen, visserligen har en
del, när de skjuter på vagnen, ena handen i byxfickan, ser ut som om de är
tvungna.

Pappor som är med sina barn på
biblioteket, ute och fikar eller syns i lekparken. Heja på, det gläder. Kanske
mamma blir avlastad en stund, kanske kan gå och fika med en väninna eller bara
vara hemma och mysa.

Nu sluter hösten upp bakom
sommaren och blommor och blad är snart ett minne blott. En del höstfärgade löv
försöker hålla sig kvar, de för en ojämn kamp och måste till slut ge upp. Vi
får se fram emot lite rimfrostutsmyckningar på vildrosens nypon och de
grästuvor som stretar mot himlen med sina skira strån. Det är en annan skönhet,
som är värd att notera.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *