En månad har gått Juli 2016

En månad har gått

Juli 2016

En dag kom Herbert in med en bok
från grannen, boken hette Gubbe och katt. Den är skriven av Nils
Uddenberg och illustrerad av Ane Gustavsson. När jag såg illustrationerna, var
jag tvungen att hämta en bok ur mina gömmor, Sent i September av Jujja
Wieslander, också den illustrerad av Ane Gustavsson. Jag älskar hennes bilder.

Den första boken handlar om en
man eller gubbe som ”blir” med katt. Kissen med stort K flyttar in. Varifrån
vet de inte, inte hur gammal hon är, bara att livet inte blir sig likt efter det. Författaren är en forskande person, vi
får upplysningar om katternas liv och leverne under tiden vi läser. Men det är bilderna som verkligen
ger en känsla av att katter är ett slags djur för sig. Bland annat sitter
Kissen med stort K bakom en spetsgardin. Boken är värd priset för bara den
bilden. Gå och låna på en gång. Bara den är värd besväret.

När ni ändå är på biblioteket,
passa på att låna Sent i September. En sorts trädgårdsbok. Underbara
bilder och en berättelse om hur man kommer på andra sidan av en svår sorg tack
vare att befinna sig i en trädgård. Att kunna ta till sig den läkedom som blad
och blommor kan ge, och där djuren har en stor betydelse också.

Ja, här har blommorna betydelse
för oss. Här blommar gula Spirstånds som en häck mot grannarna. Undrar om
grannarna står och beundrar eller om de inte ser dem över huvud taget. Vi har
två sorter av Spirstånds, en rundbladig och en flikbladig. Blommorna är precis
likadana, höga och majestätiska. De står emot vindar på ett helt annat sätt än
Riddarsporren som ger vika vid minsta vindil. Kanske för det att blommorna är
så många och kompakta på den långa stängeln. Pionen har nästan tackat för sig.
Den lilla rosa pionplantan, som Herbert fick från kyrkan när han fyllde 75 år.
Nu är den inte liten längre. Vi räknade till 23 stora blommor i år. Det var nog
välsignelse över den på något vis. Två blommor finns kvar, det sista skälvande
glädjestråket innan den tackar för sig. Vilken prakt, men ack så förgängligt. Intill Pionen så finns det en
”skog” av Martorn som börjar skifta i blått. Stickig och människoovänlig, men
ack så vacker. Blommorna är fina att torka, den blå färgen står länge eller
tills att de blir dammiga, då blir det mer åt det grå hållet. Det kan också
hända.

Nu till Grännaföljetongen.
Elisabet ringde häromdagen, orkar inte skriva så mycket just nu. Men jag får
höra hennes röst och den är nästan alltid skrattig! Det har blivit en
envägskommunikation brevledes nu ett tag. Hon har svårt att sitta och skriva
längre stunder, men den som väntar på … En dag så kanske det artar sig till att
hon orkar. Orkar hon inte, så fortsätter jag att delge mina tankar. Jag vet att
hon gläds och då kanske det hjälper till att dra åt rätt håll. Framåt!

Olleföljetongen har åkt till
mormor och morfar i ”Måland”. Han är ”dagaman” där i stället, nu några veckor. Att
lille Ebbe börjar att forma tankar till ord gör mig bara så nyfiken. Vi får väl
språkas vid, när de kommer till jämtländska hemmahamnen igen. Jag får ge mig
till tåls tills dess.

Faster Ida hade fått en bild på
telefonen, då Olle stod på en stege och plockade frukt från några grenar.
Kanske körsbär, hon visste inte. En annan bild var då han står på en pall i
mormors kök och hjälper till att göra ”Måländska” kroppkakor. Säg vad han inte
får vara med och prova på. Jag drar mig till minnes, när vi var på Rödön och vi
skulle göra potatisgratäng. Herbert och jag skalade, Olle körde matberedaren
och mamma ”gjorde”. Det gick ju sakta för oss att skala och när det hade gått
en stund hör man Olle säga: ”Synda er!” Nu för tiden heter det varken ”Måland”
eller ”synda er”. Både tid och språk förändras.

Snart är det OS igen. Jag tycker
att det bara är förra året, men så lär inte vara fallet. Jag läste om 1896 i
Aten då en grek vann maratonloppet. Greklands kung erbjöd i sin glädje att
segraren fick önska sig vad han ville. Han önskade sig en åsnekärra för att
kunna jobba som vattenförsäljare.
Tid och önskningar förändras verkligen.

En 63- årig kvinna for 1901 i en
tunna nerför Hästskofallet, 57 meter högt, en del av Niagarafallet. Hon
överlevde, men det hon trodde skulle ske det var att hon skulle bli rik på
kuppen. Men icke! Strävan efter rikedom finner inga gränser.

Vet ni, jag har väldigt svårt att
stå på knä. Jag skulle ner för att dra ur en kontakt för åskan mullrade. Jag måste
hämta en kudde för att ha mitt knä på! Hur det blir. Det blir nästan en fars
som Tjadden Hellström har hittat på, denne revymänniska som gladde oss för
många år sen. Lång och smal och inte någon av de vackraste, men ack så rolig.
En gång i en sommarrevy hemma i Värmland: Helt plötsligt gick ridån upp och han
stod på knä i ett par skor! En meter kortare än vi hade sett honom stunden
före. Då väldigt roligt, i dag har vi kanske andra krav på vad som är roligt.
En del som ska vara roligt i dag kan åtminstone inte jag skratta åt, även om Värmlandshumorn
ibland kan vara nog så ”sjuk”. Sjuk men snäll.

Jag kan heller inte sitta på huk
med hela foten, har aldrig kunnat. Måste sitta på tå, på huk! Förstår ni! Flera
i min familj sitter på hela foten. Jag har känt mig mindre rörlig, när jag har
jämfört, men då säger Mia, att det är hur fotleden är gjord på en om man kan
det ena eller andra. Tack och lov! De, som kan det som för mig är omöjligt, har
sagt: ”Det är bara att sätta sig på hela foten.” Ja, visst ja, gör jag det så
tippar jag baklänges. Då är det längre inte så bara, ska jag säga. Jag undrar
hur många som nu efter att ha läst sätter sig på huk. Lycka till!

Ja, nu är det presidentval i USA.
Hur det ska gå? Vilken framtid ”vi” skall möta, när de amerikanska människorna
har sagt sitt, återstår att se. Det verkar riskabelt med Trump, som försöker ta
sig till Vita huset. Han verkar vara ett brushuvud och han verkar inte fundera
på följderna av hur han uttrycker sig. Lite 3-årig trotsålder skulle man kunna
säga. Tänk om han får möjlighet att trycka på knappen till hela vapenarsenalen!
Hemska tanke. Han som skyller Clinton för att det är hennes fel att IS finns.
Kriget i Syrien och andra oroshärdar rår hon också för. Det är inte bara
trotsålder. Det måste vara något annat som glappar. Hans sätt att se på kvinnor
är rent ut sagt mögligt. Medeltida tankegångar. Han skulle kanske betänka att
han, utan kvinnor, inte ens varit född.

Som ni ser så flyger mina tankar
högt och lågt, vitt och brett utan någon riktig ordning. Sommaren börjar plana
ut, folk plockar jordgubbar och hjortron och nu börjar kantarellerna visa sig. Det
har varit Storsjöyran, då Evert Ljusberg
har hållit sitt tal till de Jämtländska medborgarna, utsett nya ministrar och
levererat tänkvärda funderingar om både de onda och de goda ledarna i världen.

2 tankar om “En månad har gått Juli 2016”

  1. Nu har jag läst din julikrönika och blir lycklig över din iakttagelseförmåga över stort som smått. Och visst satte jag mig på huk och kunde konstatera att jag aldrig någonsin fått ner hela foten utan sitter på huk på tå precis som du. Tack för boktips, konstaterandet att naturen är läkande (vilket jag visserligen visste), barnspråkstankar, klok OS- och Trumpinsikt m m. Nu ska jag läsa vidare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *