En månad har gått December 2016

En månad har gått
December 2016

Nyårsafton 2016

Ja, nu är det så igen. Året
försvinner in i föregående års gömslen, ännu ganska färskt och varmt så att
säga. Ett nytt år kikar fram runt hörnet, vet inte riktigt om det törs komma
fram till denna hemska värld. Nästan som tjuren Ferdinand, när de har fraktat
honom till den stora arenan där han skulle skrämma vettet ur alla.

Det har varit snudd på att jag
har blivit vettskrämd detta år. ”Trumpen” i Amerika, vansinnigheter i Syrien,
svält i Afrika, översvämningar och naturkatastrofer. Det måste vara vi
människor, den stora massan, som måste göra något. Bestämmande gubbarna jobbar
inte som de ska! Det finns i den kommande regimen i USA, män, så kallade lärde, som går ut offentligt
och säger att miljöhotet är påhittat av andra länder. Hur ska det då bli med
vårt klot? Hur kan de kalla sig skolade? Bevare mig väl! Säkert har de
utbildats i dyra universitet eller har haft mycket pengar. Oj, vad fördomsfull jag är, jag
ser det, men i sådana här saker vill jag vara det, för allt som har blivit sagt
är ju åt pipsvängen! Jag vill gråta var gång de visar bilder från den isiga
delen av världen där stora glaciärer bara vittrar sönder och isbjörnarnas
levnad är hotad. Sälar och andra isdjurs existens är kringrända av vårt
leverne.

Jag har fått nya Bulletin, frimärksnyheterna för 2017. De
första som kommer ut är frimärken som heter Retro.
Bilder av sådant som fanns förr, sådant vi ler igenkännande åt. En del saker
finns kvar hos oss lite äldre som spar och spar. Frimärket till utlandet som nu
kostar 19.50 visar en Stringhylla. En sådan finns i vår ateljé. Vi är säkert retro vi med. Kvalificerade i allra
högsta grad. Det är kungafamiljen som kommer
på frimärken, inga gamla sparare som vi.

Faster Ida berättade om när hon
skajpade med Olle och han berättade följande historia:

– Ida, idag skulle jag måla, men Ebbe rev ner alla kritorna.

– Vad gjorde du då?

– Jag
försökte tala honom till rätta!
Men han rev
bara ner fler!

– Hur blev det då?

– Jag ritade ändå, men det blev
inte så bra.

Det är inte lätt att tala vid en
snart två-årig lillebror, som har tänkt sig att riva ner kritor. Det kommer att
bli fler prövningar med tiden, men det verkar som om storebror försöker så gott
han kan.

Elisabet i Gränna och jag har
önskat varandra ett gott nytt år. Hon har bestämt att det gamla året skall vi
försöka glömma och att vi ska göra det nya till ett framgångsår. Framför allt
för de läkare som omger henne, som hela tiden funderar på lösningar för att
cancern ska börja förtvina. Jag springer vid sidan om och puttar på, tänder
ljus, sänder små böner, ljusblå och lila mattrasremsor viftar i trädgården och
sänder alla positiva tankar jag kan komma på. Det är min lilla del i vårt hopp.

En dag skulle jag till banken och
föra över lite pengar inför julinköpen. Från ett konto till ett annat. Glad i
hågen. Jag kom in skulle ta mig en kölapp, då var automaten borta. Där stod jag
som ett fån. Då kom det en vänlig kvinna fram och frågade vad hon kunde hjälpa
mig med. Jag sa som det var och då blev jag ombedd att sitta ner och vänta på
min tur. Hon höll ordning på oss försäkrade hon. Leende. Efter en stund var det
en kund som behövde hjälp utanför i penga-automaten. Hon blev borta ganska
länge och det kom in fler och fler kunder. Vi fick hålla reda själva!
Bankpersonalen fick vänta medan vi försökte klara ut vem som var i tur, för det
finns alltid de som är först.

Min nästa anhalt var
begravningsbyrån där vi alltid fått hjälp att sända kondoleanser till Vi-skogen,
när någon har gått bort. I många, många år. Nej då, inne bakom disken satt en
man som sa att det gick inte längre att göra så! Vi fick klara av det på annat
vis. Tack och adjö.

Jag var ledsen när jag gick från
banken, hur det har blivit för oss vanliga. Väl inne på begravningsbyrån höll
jag på att börja gråta. Vi kunder är inte välkomna, vi är i vägen, vi ska visa
oss så lite som möjligt; vara till så litet besvär som möjligt. Vi ska i
stället sitta hemma och blippa på apparater. Apparater som hackare går in i och
försnillar besparingarna, som vi har.

Dessa ”tvitter och blipper och
paddor och mejl” som gör att ingen egentligen behöver prata med någon annan. Dessa näthatare som förstör livet
för många. De kan hålla på för de behöver inte möta ett ögonpar som är fyllda
av rädsla. De ser inte resultatet av vad de gör. Hur deras ord på mobilen drar
undan fötterna på kanske en redan svag. Vad tjänar det för syfte? Kan det vara
tillfredsställande att skrämma och såra en annan människa, kanske en kändis som
ska glädja och roa. Hur ska samhället bli människovänligt, när vi inte ska
kunna hjälpa varandra med att kunna pratas vid över en disk? Ska vi isolera oss
var för sig? Det kanske inte var meningen från början? Jag vet att allt som kan brukas
kan missbrukas, att allt modernt är svårt att ta till sig. Kanske är jag en
bakåtsträvare, men jag har i alla fall elvisp, elektrisk julgransbelysning och
en dator som skrivmaskin.

På tal om skrivmaskin: Av Ingegerd,
som ser till att mina tankar går att läsa på nätet, (Aj, där föll jag på eget
grepp och klagan – utan nätet skulle ni inte kunna läsa det här) fick jag en
bok som heter: 642 saker att skriva om. En bok med 642 olika överskrifter och sen tomma rader.
Vilken lycka! Skriv om bland annat: En dag i livet för den som sitter
bredvid dig.
Eller En märklig flicka som är klädd i lager på lager med
kläder.
Eller Skriv en dikt om en Lök! Mina ögon har varit glada ända sen jag började bläddra
medan någon annan skulle kunna känna ren fasa. Tur att vi är olika.

Nu har Lillfamiljen kommit hem
från Småland. Resorna både upp och ner hade gått alldeles utmärkt. Pojkarna var
snälla, underlaget var sommarväglag. Julhögtidens fröjder tillbringade de hemma
hos Ulricas mamma och pappa med allt vad det innebär av småländska traditioner.
Pojkarna blir ”tvåtraditionella”! Nästan tre, lite värmlandslinjer finns ju
även.

Ida har varit hemma och löst
korsord, fått skotta lite snö och vilat lite från alla jobbigheter som
omstruktureringen bland polisarbetet har medfört. Tankat för ett nytt arbetsår
och ett nytt år med att vara faster både på skajpen och i verkligheten. I år
blev det ingen jul med pojkarna. Deras resvägar korsades både upp och ner.

Till sist vill jag besvära med ett bra år
2017!

En tanke på “En månad har gått December 2016”

  1. Javisst är världen eländig och allra värst är det med klotet, precis som du skriver. Jag brukar säga att allt annat är av underordnad betydelse för har vi inget klot att leva på spelar varken krig, svält, sjukdomar eller något annat någon roll.
    För övrigt blev jag personligen riktigt glad över brexit och trots att Trump är en fullkomlig idiot kanske det är vad som behövs för att styra i en annan riktning än den som världen fastnat i och där allt bara går utför. Någonstans har det iaf gått helt fel. Försöker bara tänka lite positivt.
    Även jag har en stringhylla, full med böcker. Den har hängt med från mitt flickrum.
    Och den moderna tekniken! Tyckte att jag hängde med ganska länge men nu känner jag mig ganska lost. Allt går så förskräckligt fort. Men jag hörde t ex att försäljningen av vinylskivor bara ökar och att många ungdomar är köparna. De har visst tröttnat på Spotify och vill ha en fysisk platta med konvolut att läsa och hålla i. Detta kanske kan smitta av sig inom andra områden?
    Annars gläder jag mig åt Idévärlden som börjar i TV 2 i morgon. Tänkande människor som diskuterar är viktigt – mycket viktigt. Hoppas det blir bra.
    Och i Varberg blir dagarna allt längre. Idag gick solen upp 8.40 och ner 16.00. Ljuset kommer! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *