En månad har gått Oktober 2017

En månad har gått

Oktober 2017

Ibland kan jag bara tänka: Kyla,
mörker, regn, blåst, halka, dubbskor, yllemössa, vantar och allt möjligt
besvärligt. Istället för: Höstfärgade löv, röda nypon, sidensvansar, värmeljus,
extrafilten och stjärnhimmel och brasa i kaminen. Med andra ord: Det kan bli
någon deppardag extra, när det börjar komma fram till vintertiden. Ofrånkomligt
men det går att skingra tankarna ibland. När man möter världens gulligaste
hundvalp i form av en brun labrador som heter Dunder, eller när man hör lille
Ebbe ropa: ”Heeej Omma, nu kommer vi!”

Pappa Mats hade väl ropat en förmaning
med ganska hög stämma:” Olleee!
Då hade lillebror ropat tillbaka med den grövsta röst en tvååring
kan åstadkomma:”Pappaaa!

Pojkarna kom hit en dag och när
Olle kom in genom dörren så sa han: ”Jag har hört att ni behöver hjälp att
rensa dammen. Men innan dess behöver jag lite fika för att orka!” Då blev det
att plocka fram jämtländskt tunnbröd och göra en ”Bebbemacka”. Ebbe behövde
lite macka han också innan han ville blåsa såpbubblor. Det blåstes och då for
bubblorna högt över taken, men Olle jobbade effektivt och energiskt. Kan det
vara det småländska arvet, som kommer en sådan gång? Nu är dammen utan både
”slajm” och barr. Tack.

För att fortsätta på mina
följetonger, så har jag inga glada besked om min Elisabet. Får inget svar över
telefonen utan nu går mina vykort till gästhemmet. Jag vet inte om hon kan ta
till sig innebörden av det jag skriver men jag fortsätter. Jag har lovat att gå
bredvid och då gör jag det, men nu puttar jag inte längre, är rädd att det gör
mer ont än är till nytta. Nu tycker jag att det är uppför och en kall motvind.
Det som ger mig lite sinnesro är ljusen jag tänder i Odensalakyrkan så ofta jag
kan.

Var rädd om era vänner. Man vet
inte när något förändras. Säg att du tycker om och håller av, hellre en gång
extra än en gång för lite.

Jag läser överallt om
sextrakasserier och tafsande. Män har alltid tagit sig friheter det vet jag,
som själv har varit utsatt som barn. Men var går gränsen? Jag hörde en tjej som
sa, att om någon kommer åt henne när hon är på ett evenemang, om någon nuddar
vid hennes midja eller höft, då är hon beredd att anmäla. Nu undrar jag i min
enfald om männen måste gå med händerna lyfta över huvudet för att inte råka ut
för anmälan eller det som anmäls nu, som har skett för flera år sen, hur många
män kan inte då bli kallsvettiga. Vad kan jag få för anklagelser, vad skall jag
hängas ut för, kanske oförskyllt? Men ett är säkert en kvinna ska respekteras
när hon säger nej! Tänk att pendeln slår för långt åt alla håll.
Ständigt.

Jag har varit på en unik dag i
”min” kyrka. Den hette: En dag för mig. En dag för sinnet. Yogapass,
rörelser för att lära sig ta lite plats, skapa saker, måla mandalas, promenad,
läshörna, enskilda samtal. Gemenskap över en tallrik soppa. Vi dansade om vi
kunde, ”yogade” efter förmåga, på mattor eller stolar – vad kroppen tillåter.
Nya bekantskaper knöts och igenkännande nickar blev det också. Bara kvinnor
förstås. Ja, männen törs ju inte, som ofta när det är sådana aktiviteter.

Vet ni, jag har varit på stan och
jagat långbyxor. Ett par svarta med raka ben och resår i midjan. Men icke! En
del expediter tittar på en som något som katten släpat in på mattan. En del
letar pliktskyldigast på något ställ. Nej tyvärr det finns inga. Men snälla
nån, är det ingen marknad för vanliga tantbyxor? Jag ser ju fler tanter som går
omkring på stan. Eller är de modernt inriktade allihop utom jag? Jag vill ha
tag i ett par byxor som är lätta att ta på, som inte gör ont i både rygg och
armar för att jag måste dra allt vad tygen håller. Är det bara jag? Lyckliga
alla andra tanter!

Jag ska byta bank. De två sista
gångerna som jag har varit in på ”min” bank (som inte känns som min bank
längre) blev jag så otrevligt bemött. Det syns säkert att här kommer någon som
inte är så mycket värd. Möttes inte ens av en blick. Pennan jag behövde fick
jag hämta innanför killens område. Inte en gest att skicka mig den. Andra
gången tog jag med Mats. Då fick vi höra att tjänstekvinnan inte hade ätit
lunch, så lunchlådan skulle bli kall. Det var lite besvärligt det som jag
skulle ha hjälp med!

Då skulle
jag ha velat kunna göra som den rike lite illa klädde mannen som kom in i en
”fin” affär och frågade vad kristallkronan kostade. Lite nedlåtande fick han
reda på att det inte var aktuellt att ge honom priset. Då tog han sin käpp slog
sönder några prismor och sa: ”Nu kanske jag kan få reda på vad den kostar.”
Jag har ingen käpp och banken har inga
kristallkronor, men ledsen blir jag på den bank som jag har varit trogen i 46
år. Fy på dem!

Gamla tanter som vill handla
resårbyxor, vill ha hjälp på banken, inte klarar av mobilen, hör lite illa,
inte tillför, de ska inte finnas har jag räknat ut. Sa det till en som
låssasletade ett par byxor, hon bara vände sig och gick! Tänk om hon lagt
handen på min arm och sagt: ”Det tycker jag visst att de ska få, jag har både
farmor och mormor.” Men hon vände mig ryggen!

Nu till ett Mirakel!
Mirakeltrasan för fönsterputs! Jag har köpt på Dollarstore för 10:- Man bara
blöter den, gnor runt på rutan. Efteråt använder jag gummiskrapan, men det ska
inte behövas heller. Inget putsmedel, sprayflaskor eller tung elektrisk
utrustning! Min Ida bara torkar med urvriden trasa. Det blir också blankt. Där
är reklamen sanning och inget lur. Det är ett mirakel för mig som byggstädat
och pustat över fönster till leda. Den trasan är som ett solsken för mig.

Nu har jag gnällt och hängt upp
mig på en massa saker och mer blir det. Tomtarna i affärerna! Vad tre/fyraåringarna ska längta, julen kommer ju aaaaldrig. Alla
föräldrar som tusen gånger får säga: ”Du får vänta vännen!” Vad är vänta för
små barn? Om fem minuter eller en dag, inte längre. Jag väntar bara på att få
höra julsångerna till veckan, när jag skall göra ett nytt försök, att utforska
resårbranschen.

Vi äldre behöver inte vänta,
tiden bara häver sig över oss och vi står här och förbluffade tänker vi: Det
var den månaden det, vart den blev av, det hann vi aldrig uppfatta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *