En månad har gått april 2021

En månad har gått. April 2021

Som vanligt så blommar scilla, rysk blåstjärna och krokus utanför vår uteplats. Många, många tecken på att det kommer nog en vår och sommar i år med, men det är sent. Graderna har hållit sig väldigt svala kan man säga. Än har jag inte sett en enda tussilago på mina dagliga promenader. De finns säkert, de gula solarna, vid vägkanter där det har varit gynnsamt för dem, men inte i min väg ännu.

Jag har i flera år rapporterat om vår murgröna som har varit så fin, men i år har den nog tagit adjö. Det är några små gröna blad längst nere vid roten av den. Vi får väl se om den kommer igen, eller om den har gett oss all den glädje, den hade att ge.

Men pilen, det snedaste träd, den snedaste buske ni kan tänka er, den blommar för fullt. I år har vi i alla fall fått se många, många bin i kissekatterna. Det värmer, må jag säga. För något år sen så var det bara några solitärbin som surrade. Kanske kan man hoppas att någon i vår närhet har beslutat sig för att skaffa ett par bisamhällen. Ett fascinerande skådespel får den uppleva, som har satsat på att ”göra” egen honung.

Våren kommer krypande fastän vi inte kan möta den i trädgården som förr. Vi måste ha hjälp att klara de enklaste sysslorna. Nu krymper vår trädgård vart efter. Ulrica hjälper oss att krympa den. På framsidan av huset försöker vi behålla det som hon hinner och orkar med och på baksidan blir mindre och mindre planteringar.

Man blir aldrig för gammal att lära och lära om. Nu får vi känna på att avveckla, hur det känns. Förut fick vi vara med om glädjen att se trädgården växa. Den glädjen kan ingen ta ifrån oss. Den glädjen har vi kvar. Det är som med oss själva: Vi har utvecklats med åren, men nu så får vi lära oss att orken sinar. Hjärtat vill inte vara med om någon större belastning och allt blir så obekvämt och ogörligt. Axlarna drar ihop sig och protesterar bara vi tar i en räfsa!

Ja, nu har vi i alla fall kunnat träffa pojkarna i påsk och denna gången var det Ebbe som skulle stå för våffelsmetsvispning. Jag gör så att jag gör våffelsmeten lite för tjock och späder sen då alla vetemjölsklumpar är söndervispade. Okej, Ebbe vispade och vispade och det blev tungt för armarna. Rätt vad det var, så tittade han upp på mig och sa: ”Tror du det blir våfflor av det här som är så tjockt?” Hur många småpojkar vet hur en våffelsmet skall vara i konsistensen?! Det är ju så att pojkarna får vara med mycket i matlagningen.

När de var här sist på Ebbes 6-årsdag, så var vi på avstånd igen för pappa Mats hade ett Covid 19 – fall på jobbet. Bara Ebbe kom innanför altandörren för att öppna sina två fyrkanstpaket. Två böcker var innehållet. ”Åh, en kapitelbok”, sa han om en bok som handlade omSommarskuggan, som visade sig vara något svart, kattlikt. En TV-serie som jag aldrig har stiftat bekantskap med. Men Ebbe blev glad. En bok om Birger-figuren som finns i stan lite varstans fick han också.

Senare på eftermiddagen fick vi en bild på Ulricas tårtskapelse. Tårtan var beställd av födelsedagsbarnet. Ett blått paket med silverpärlor, gröna snören och blå rosor. Allt var av marsipan. Vi hade i förväg sagt att de inte behövde dra med sig tårtan hit utan att vi var nöjda om vi såg en bild.

Olle har blivit så stor under den här coronatiden. Hoppas vi får mer tid att knyta an igen. För det känns väldigt nytt att träffas. Jag förstår det på Olle och jag känner av det jag också. Det kommer att ta några besök för att överbrygga tiden som har varit. För barnen att se oss bli äldre: Det kanske har hänt lika mycket med oss i deras ögon, som det gör för oss när vi ser dem.

Mats tog med sig skräp som skulle kastas, när de for härifrån. Några kassar med tidningar, de blir ju tunga. Då fick jag se att Olle bar på en sådan tung en, så jag frågade om han skulle behöva bära så tungt. Han tittade på mig och sen lyfte han kassen med tidningar och den bara följde med! Vad skulle jag ampas för? Han är ju stark och har varit hela tiden. Ivrig att jobba.

Ja, nu har ”Den stora älgvandringen” börjat på tv, men bara på SVT-Play. Vi kan bara titta nattetid! Då försöker vi sova de stunder vi kan. Att utesluta många människor från ett så underbart program, kan väl bara de göra som bor där det är ”sebart” ändå. De där som har hand om bestämmandet och utnyttjar det. Hur många är vi som såg fram emot att titta på ett program där det egentligen inte händer någonting. Det gick dag efter dag och inga älgar var synliga. Sen helt plötsligt så fanns de där. Man tittade, såg att någon älgko gick genom isen och kämpade för att komma upp. Då tordes man inte titta. Men jag vill ju se det där som inte är farligt! Är det någon mer som vill se och inte kan?

På tal om att titta bort, så önskade jag att jag hade kunnat göra det en dag, när jag var till apoteket. Efter mig var det en ung pappa med två små flickor. När han gick fram till luckan, så stormade en dam in och skällde! ”Är det din tur?!”, skrek hon. ”Kan du inte läsa? Förresten får det bara vara två inne på en gång!” Pappan tog flickorna och gick ut, men skällande damen gav sig inte. Han försökte försvara sig, då bet hon av med att, ”Nu är det bra!” Tyckte hon ja. Jag som är så rädd att någon ska bli rädd, tog väldigt illa vid mig. Jag tänkte på flickorna. Så rädda de skulle ha blivit. Så här får man inte bete sig, tycker jag.

Jag skulle efteråt gå och kolla blodtrycket och var så skakad att jag inte fick den där makapären att fungera i Hälsorummet. Jag stack ut huvudet och skulle be om hjälp. Då var hon där den arga damen! Hjälp! ”Jag skall visa dig”, sa hon. ”Det är ju inte så svårt”, sa hon, knuffade undan mig och visade. ”Du har ju stängt av!” Hon gick ut och jag tog tre omgångar, tryckte sen och så skulle jag skriva resultatet på en lapp till min doktor. Innan jag var klar ryckte hon upp dörren och skrek: ”Blir du aldrig klar någon gång?!”  Jag skyndade mig ut halvklädd. Med andra ord, jag flydde med hjärtat i halsgropen. Behöver jag tala om att mitt blodtryck var åt fanders.

Dagen efter, när jag gick min promenad, så rann tårarna utför mina kinder nästan hela promenaden. Jag vet att det inte var mitt fel. Felet var att jag var på fel plats vid fel tidpunkt den dagen, men det var ju även den unga pappan. Hur kände de små flickorna sig när en äldre tant (äldre tant i deras ögon) var så elak? Framför allt så var ju damenfelextra allt.

Vad jag önskar att jag hade kunnat ta flickorna vid handen och sagt: ”Så här ska inte vi människor göra mot varandra.” Då hade jag i alla fall stått upp för dem. Att jag inte orkade för egen del är inte så mycket att göra åt. Men flickorna, de var tvungen att känna samma rädsla som jag hade gjort, när jag var liten. Jag förblev tyst. Tyvärr.   

Hur behandlar ni era rädslor? Hur skall jag, som en sådan gång blir förflyttad till barndomsåren när min mamma fick sina vredesutbrott, ta mig ur? Benen blir skakiga, jag törs inte säga något, har ingen röst. För gråten tar så stor plats. Får man vid 83 års ålder känna så? Vet ni om det finns någon apoteksvara som kan ge mer (ursäkta) djävlar anamma till en gammal tant. Den som skällde var mycket yngre än vad jag är. Kanske hade jag kunnat vara hennes mamma.

Ja, den här gången har jag klagat på än det ena än det andra men jag har snälla människor omkring mig också. Det glömmer jag inte, jag lovar. Erik, som ser till att maten kommer till oss. Mats, som har varit med oss till Dvärsätts möbler och vi har köpt varsin fåtölj som puttar oss ur stolen, när vi vill stiga upp. De fåtöljer som vi har nu är behäftade med en massa stånk. Stånk och i värre fall också åhej.                      

Det var vår första utflykt på ett och ett halvt år om vi bortser från vaccinationsresorna. Det kändes konstigt att gå ut till bilen och fara iväg. Korna på sommarbete och vi gjorde våra ystra ko-hopp inombords, så att säga.

I dag fick jag reda på att vår Ida skall få sin första vaccinspruta nu på onsdag i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Det lät tryggt och bra, tyckte jag. Så nu skall det väl inte vara all tid kvar innan hon kan komma hem och hälsa på både ung och gammal. Vi ser fram emot det. Mer välkommen gäst än hon finns inte just nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *